NOVEMBERKÅSAN 2003

Det är på nattetappen det avgörs...

En gammal sliten klyscha men den funkar än. Något som 113 åkare blev varse under årets upplaga av årets Novemberkåsa, då det bara var 12 åkare av 125 tappra som fullföljde loppet och fick se den svart-/vitrutiga flaggan framåt småtimmarna.

Årets Kåsa var en av de värsta, t o m kanske den djävligaste eftersom den skånska myllan hade en tendens att vara både snorhal och emellanåt så djup så åkarna nästan behövde fyrhjulsdrift för att ta sig fram. Det var många som borrade ner sina Trelleborg Vinter Friction i de sugande spåren och tack vare snälla farbröder i skogen lyckades vinna ytterligare lite tid innan nästa tvärstopp i terränglådan. Vädret var inte heller till åkarnas fördel för det lätt fuktiga vädret övergick till ihållande regn strax innan mörkrets inbrott, med resultat att de djupa men "relativt" torra spåren övergick till att bli vattenfyllda diken eller leriga rodelbanor som var snorhala.
Fältjägarna EF's dynamiska duo, dvs Lennart Paulsson och Stefan Andersson tillsammans med serviceteamet Göran Backlund, Roger Larsson och jag åkte ner mot P2 i Hässleholm redan på torsdagen. Dessvärre höll årets Kåsa på att sluta redan i Mantorp då vi upptäckte att servicebussen läckte kylarvätska ur ett hål i motorblocket. Men efter lite rationell tankeverksamhet pluggade vi igen hålet (som var en trasig frostplugg) med en tilltäljd träbit som satt som en handske i hålet, den satt så bra så den fick vara kvar i de 150 milen som blev innan bussen var hemma igen.
Under fredagskvällen var det anmälan, finjustering och besiktning innan de blåe fick sin välbehövliga nattvila tillsammans med de andra motorcyklarna i Hotel Park Ferme'. Depåplatsen fixade vi till oxå efter ett smärre dräneringsarbete på den vattensjuka planen där det mesta av servicearbetet skulle utföras nästkommande dygn.

Lördag morgon, T minus 30 min: Stefan börjar inse vad som väntar medans Lennart fortfarande är lyckligt omedveten om vad som väntar. Vädret har intagit Novemberkåsastatus 1B, dvs regn men med plusgrader.

1 A torde vara snöblandat regn med sjunkande temperatur mot minusgrader men det slapp vi som tur var här i Skåne.

 

09.38: Lennart rullar ut ifrån startrampen med siktet inställt mot  SS 1 medans Stefan laddar inför starten 09.54. Mellan starten och första tidkontrollen är det ca 7 km, mestadels på asfalt. Här är det ingen brådska utan beräknad medelhastighet mellan specialsträckorna är 40 km/h.

Starterna under kåsan sker med två åkare åt gången.
Banan bestod av fyra specialsträckor med transportvägar mellan tidkontrollerna och under dagsetappen kör man två varv, medans nattetappen skulle köra tre varv. Service med tankning mm genomför man mellan specialsträckorna då tiden mellan tidkontrollerna är tilltagna med ca 10-20 min.
Hur gick det för Stefan och Lennart i sin första Novemberkåsa?
Båda kämpade mycket bra i det jobbiga föret och insåg nog relativt tidigt att detta kommer att bli tungt både för kroppen och för hojen. Bägge två kom in till serviceplatsen tidigt för att fixa till eller justera något på hojen. Lennart justerade fjädringen som brukligt är och kollade även däckstrycket medans Stefan var tvungen att byta ut sin EPA-korv i bakdäcket till en normal tjockslang istället eftersom hojen "slingrar sig som en orm" oavsett underlag. Efter ett snabbt däcksbyte i lervällingen var det bara att fortsätta mot nästa SS snabbt som ögat för att inte få några onödiga tidstillägg.
Det gäller att inte förlora för mycket tid under dagsetappen eftersom man inte får ha för stor differens mellan sin tid och den beräknade idealtiden. Respittiden efter dagsetappen är en timma och har man mer så får man inte starta nattetappen. Stefan kämpade mycket väl i spåren som bara blev värre och värre och med ca 6-7 timmars körning så var nog han inte alltför ledsen att hans tid var strax utanför respittiden. Stefan fick ta en välbehövlig varmdusch och sälla sig till depåpersonalen istället.
Lennart slet även han hårt och körde i mål efter dagsetappen under respittiden och började förbereda sig inför nattetappen. Skillnaden mellan Lennart och t ex Anders Eriksson är att Lennart hade ca 1,5 tim att förbereda sig inför nattstarten mot Anders som hade 2,5-3 tim på sig. Men Lennart är en hårding så det var inga problem att ladda om, men lagen om alltings jävlighet slog till med Murphy vid rodret så Den Blåe ville inte vara med på nattkörningen utan slutade helt sonika att fungera när ljuset var på. Inte de bästa förutsättningar att genomföra en nattkörning på så det var bara att inse faktum och tyvärr behöva bryta Kåsan. 
Jag tror att vi i hela teamet ända kan vara nöjda med våra insatser och vi har även införskaffat

oss goda erfarenheter vad som krävs för att genomföra en Novemberkåsa, både att åka men även vad som krävs bakom kulisserna för att det skall flyta så friktionsfritt som möjligt.

Jag vill avslutningsvis citera Lennarts visdomsord:

" Man är inte bättre än vad grejorna man åker på är"...

 

// Jesse.