|
Några rader om tränings- och
trivseldagen, lördagen den 12:e april. |
||
| Så här i efterhand kan vi nog konstatera
att det var en himla tur att vi inte drog iväg till ”Skinnsberg” i
helgen. Det var väl lite bittert att behöva ställa in resan, för oss
som sett fram mot odubbad åkning. Men det var fruktansvärt dåligt väder
med snöblask både här och söderut. Nu blev det istället en mycket
lyckad tränings- och trivseldag här hemma. Tack vare ett utmärkt
arrangemang av Nicklas H, och alla vi andra som var med.
Det var som sagt riktigt skitväder. Men det tror jag inte det var någon som egentligen brydde sig så mycket om. Från det att magister Nicklas började dagen med ”start your engines ladies and gentlemen” såg jag bara glada miner. Med snö på marken kan även en Yamaha spinna loss. Tio tysta frågetecken i blötsnön. Där fick vi något att tänka på! Sen fick vi prova själva. Skämt åsido så är effektiv bromsteknik en grundsten i körningen. Och vi blev snabbt medvetna om hur nyttigt det är med teknikträning. Efter en ny genomgång fortsatte vi med kurvteknik. Signalen från reptilhjärnan att jag borde gå över till dragracing kom direkt. Ett infall som försvann efter att ha lyckats med en inbromsning, möta med gasen och fått till en skaplig kurva. Jipiii.
Imponerande kurvteknik eller balansproblem ? Efter lunchen samlades vi vid PI-bäcken. Där nötte vi på en kort slinga uppe vid vägen och försökte hitta tekniken i tillämpad åkning. Sen fortsatte Nicklas med diverse tillämpade åktips beroende på terrängen. Sen flyttade vi på oss ner till ”första vägbiten” med stalp och vatten. Det var inte frågan om vattenpölar, utan mer mot bada-i-pool-hållet. Rejält uppfriskande. Nu visade P-A hur snabbt det går när man gasar. Vi som hade hört talas om tidigare stalp-demo hade kanske lite väl högt ställda förväntningar just här, men det såg bra ut! När alla hade badat färdigt var det färdigåkt för dagen.
Den som kör i andras spår är aldrig först.
På kvällen träffades vi hemma hos Per T för lite enduro kalas.
Eftersnack med hämtpizza, öl, chips, godis och annan medhavd matsäck.
Vi fick också tillfälle att detaljgranska några godbitar i
handfilmade VHS filmer från diverse tidigare endurotävlingar. Det är
kul att se på video, men samtidigt tappar man lite av möjligheten att
låta tiden förgylla minnena. Det gick ju som bekant fortare förr, ju
förr desto fortare. Nu lär det finnas bilder på vår åkning. Och ni
skall veta det, att även om det inte syns på bilderna så gick det
undan utav h-e. Sammantaget en gedigen heldag. Ni som inte var med gick
verkligen miste om rolig åkning, nyttig träning och ett riktigt kalas. |
I väntan på vaddå ? Vi var drygt tio tappra deltagare som var med på förmiddagen och ungefär lika många efter lunch. Som ny medlem i klubben och åk-blåbär har jag ganska fullt upp med att stirra på min egen framskärm, men min uppfattning är att vi var ett ganska blandat gäng. Några tjejer, några killar, minst ett blåbär, och några proffs. Dagen följde i stort sett programmet som annonserats här på klubbsajten. Förmiddag med övningar på körplanen I5 och sedan ut i skogen efter lunch. Efter lite uppvärmning av både oss och cyklarna satte vi igång med bromsteknik. En inledande pedagogisk demonstration av P-A visade hur fruktansvärt långsamt det kan gå när man har bromsat.
Tio tysta frågetecken ? Sen byggde Nicklas på med serpentinkörning, och till slut hade vi en övningsbana runt hela körplanen med långsvängar, hårnålar och serpentin. Nicklas poängterade att det var viktigare att få in tekniken än att vara snabb på en gång. Resultatet blev naturligtvis det motsatta. Vi började direkt med katt-å-råtta race. I alla fall jag. Rejält kul. Sedan var det dags för lunchpaus. Det var inte läge för någon lunch ute, så det blev diverse junk-food på stan istället.
Se sån' stil han har.
När gruset tittar fram börjar de svåra övningarna.
|
|
